English flagGerman flag

Dagbok

17 maj, 2013

Sommar, sommar, sommar…

Åh, vad vi längtat och äntligen är den här… den sköna, varma ljuva sommaren!
Inget kan vara skönare än att slå sig ner på en solvarm sten
och bara njuta av allt det vackra naturen bjuder på just nu!
Eller att sakta vandra  genom trädgården och se vad vi lyckats åstadkomma inför denna säsongen…

4 maj, 2013

Sköna maj välkommen till vår bygd igen…

Äntligen, äntligen, äntligen…

Påskliljorna lyser fortfarande gula under träden, luktviolerna sprider doft i trädgården, vitsipporna vänder ansiktet mot solen, klasar av pärlhyacint sticker upp ur marken, scillan lyser i blåaste blått, fagertraven prunkar bland grus och sten och vi förundras varje stund av allt det vackra som vaknar till liv …


Vad kan smaka bättre än en vårlig nässelsoppa i paviljongen eller kaffekalas med hembakat bröd i solskenet? Vi njuter och njuter och kan nästan inte få nog!

7 april, 2013

Så var den då äntligen där…

Först såg jag den inte alls… sedan stod den bara där med sådan lysande blå självklarhet att jag inte fattar hur jag kunnat missa den! Och alldeles intill fanns plötsligt fler… och fler… och fler… som om de verkligen ville försäkra mig om att våren är på gång på riktigt!

Härliga solskensdagar har vi njutit av i minst en månad nu, men de kalla nätterna har gjort våren tveksam… Men nu tror jag verkligen att den kommer med full kraft.

Veden inför nästa vinter är huggen, dammen är rensad, vattenfallet plaskar, krokusarna blommar, staren har kommit och vi har arrangerat ett vårbröllop i helgen…
om detta inte räcker för att locka fram våren, så vore det väl konstigt!

1 mars, 2013

Våren är här…

Denna morgon känns det som om våren äntligen segrat.
Visserligen måste vintermössan på, men luften är full av förväntningar, fågelkvitter och solsken.

Tar vägen upp på Smörkull för att se om man kan fånga en glimt av Kullaberg. Luften är kristallklar, himlen oskyldigt blå och visst… man ser Kullaberg i fjärran!!!
Men, min kamera är inte bra nog…. Kan inte fånga Kullaberg på kortet.
Måste önska mig en ny till födelsedagen!

Går ner för backen och tar stigen mot Veka Strand.

Suseån är isfri och det är glitter i vattnet.

På andra sidan står någon med ett fiskespö och försöker fånga något gott till lunch.

Vid stranden ligger stora isflak fortfarande kvar. Det tar tid för solen att smälta dem.

Det börjar suga lite i magen så jag tar vägen  över den lilla bäcken hem igen.

Carl väntar med frukost!