English flagGerman flag

Dagbok

12 februari, 2011

Sommardag vid ishavet

Termometern kryper plötsligt ner till -11 grader i natt.
Kylan är tillbaka, men himlen är sommarblå och havet glittrar i solen. Efter en stärkande frukost beger sig gästerna ut i den klara februariförmiddagen.
När morgonbestyren är avklarade, tar vi också på oss vinterjackor, vantar och mössor. En sådan här strålande vinterdag måste man bara ut!

Tar vägen över stättan ner till havet, genar över strandängen bort mot fiskebodarna. I lä mot väggen sitter två av våra gäster och lapar sol. De erbjuder oss generöst att slå oss ner, men vi avböjer…har bestämt oss för att gå upp i bergen idag… ett beslut som vi strax kommer att omvärdera…

Lite längre bort ser vi ett annat par som tar kort på de fantastiska isformationerna längs strandlinjen.

Varför tog  inte vi med kameran!!!
Det känns som om det är det enda rätta denna förmiddag.

Visst är det ett alldeles speciellt ljus idag, samma ljus som man kan uppleva i Skagen…

”Som en sommardag vid ishavet”, säger Carl. Raskt beslutar vi oss för att gå hem igen, hämta kameran och föreviga detta ögonblick. Turen upp i bergen kan vänta!

Hem, hämta kameran och ut igen innan solen hinner förflytta sig alltför mycket på himlavalvet…

Vilka bilder det blir! Vilket ljus, vilka formationer man upptäcker när man tittar i kameraögat! Knäpper bild efter bild och kan nästan inte få nog.

Till slut börjar magen knorra. Det är hög tid att gå hem och äta lunch.

Vilken tur att vi har lite rester kvar sen igår. Värmer varsin tallrik och sätter oss i solen vid husväggen intill rosenbusken.

Årets första lunch utomhus.

Mimmi (katten) dyker upp runt husknuten och undrar vad som är på gång… Det luktar spätta, en oemotstånlig doft för en liten kattnos…

6 februari, 2011

Öppet hav

Efter en stjärnklar natt med tusen och åter tusen glittrande stjärnor på det mörka himlavalvet vaknar vi till en dimhöljd morgon.

Rätt som det är… mitt under frukostsamtalet med gästerna,  lättar dimman plötsligt och våren gör sig påmind. Havet är öppet,  man får lust att gå ner och känna tångdoft igen.

Ingen is på Suseån heller… och förra veckan kunde man gå över ån på isen!!!

Det mesta av snön har smält bort under träden i tallskogen nere vid ån och man bara väntar på att de första små vitsipporna ska sticka upp mellan kvistar och grenar på marken…med det dröjer ännu…

Det enda som avslöjar att våren visst är på väg,  är några kraftiga blåsippsblad i en södersluttning…
Intet är som väntans tider…